Idétorka

Usch, jag har drabbats av värsta idétorkan. Har fått en arbetsuppgift där jag ska skriva fortsättning på en berättelse på engelska. Och jag har verkligen försökt att göra något bra, men just nu verkar det inte vilja bli som jag vill. Jag blir knäpp. Måste verkligen sitta med den imorgon och under helgen, och komma på nåt så att jag kan lämna in den, och fortsätta med mitt projekt om prinsessan Diana och hennes liv.

Jag ska fixa det....

Tankar denna lördag

Förlåt kära läsare för att det har varit tomt här ett tag. Har väldigt mycket att göra nu när skolan är igång på allvar. Det är en hel del inlämningsuppgifter som jag tvingats att sätta i första hand.

Nu har skolan varit igång i snart en månad och det känns verkligen som att det kommer gå bra med studierna. Jag får extra mycket hjälp i alla ämnen i form av stödtimmar så det blir mindre att stressa med när jag kommer hem skolan. Måste faktiskt erkänna att detta är första året på väldigt länge som jag inte har stressat ihjäl mig med allt i skolan. Visst, jag har en hel del att göra, men jag känner mig ändå så lugn och strukturerad. Måste vara på grund av Att göra-listan som jag skriver vecka för vecka.

:D

Ny vecka snart

Imorgon är det måndag igen. Tycker att tiden har gått väldigt fort nu efter att jag börjat skolan. På onsdag är det precis tre veckor sen vi började skolan. Tiden har verkligen gått fort och vi har massor att göra hela tiden. Men jag måste faktiskt erkänna att jag tycker att det är väldigt roligt att ha kommit tillbaka till SVF. Jag trivs så bra där.

Innan jag började på den skolan så ville jag inte höra talas om att gå på en folkhögskola, men efter att ha börjat där förra hösten så har jag helt ändrat uppfattning. Allt tack vare skolan och alla människor som jag har träffat genom den. Det känns så skönt att komma till en skola där alla människor blir accepterade för den dom är trots bakgrund, religion eller rörelsehinder.

När jag började där vågade jag inte ens hoppas att jag skulle bli accepterad för att jag har ett rörelsehinder som är väl synligt. Men efter att ha lärt känna massa människor så visade det sig att det inte spelade någon roll. Och det är det som gör att jag verkligen tycker om mina vänner.

Friluftsdag

Idag hade vi friluftsdag/lära känna-dag med olika grenar på SVF. Detta är en dag som ständigt påminner mig och allt jag inte kan göra på grund av mitt rörelsehinder. Jag blir så sur på mig själv, och att jag låter mig själv påverkas av det för jag vet att jag har vänner som tycker om mig som jag är även fast jag har rullstol.

Dom flesta av mina vänner tänker nog inte som jag gör,varför gör jag det själv då? Jag vet att jag inte kan göra något åt det faktum att jag har ett rörelsehinder, men jag skulle väldigt gärna vilja tänka lite mer positivt.